Att var MOT eller inte MOT, det är frågan.

Beslutet om MOT-veksamheten i Halmstad och den palliativa vården i Halland.

Det finns en hel del diskussion om det beslut som landstingsstyrelsen fattat om den palliativa vården i halland. Diskussionen som förs i Halmstad men som är i det närmaste okänd norr om Getinge handlar just nu om huruvida beslutet innebär en nedläggning av MOT eller inte.

Det är nog bäst att slå fast att alla som var med på landstingsstyrelsen den 19 oktober rimligtvis måste ha varit medvetna om att det beslut som togs innebär att MOT i sin nuvarande form inte kan fortsätta att verka. Att sedan vissa S-politiker fick problem med att förstå vad det egentligen innebär beror på en del andra saker som jag skall försöka att utveckla.

Det finns sedan gammalt sprickor i S i Halland, en av dem gäller landstinget.
Å ena sidan står S landstingsgrupp som under lång tid arbetat för inflytande tidigt i alla processer för att få så mycket makt som möjligt i landstinget – å andra sidan S kommunpolitiker som tycker att landstingsgruppen är för anpasslig.
Den fortsatta debatten har vidgat sprickan i S.
Grundmotsättningen gäller hela länet – inte bara Halmstad. I MOT – frågan har enbart halmstadspolitiker agerat men de gamla såren har rivits upp.
Att S har en kvinnlig gruppledare gör inte saken bättre eftersom det partiet har sällsynt svårt för kvinnliga ledare.

Hallandsposten är mycket medveten om dessa förhållanden och gick över en journalistisk gräns när landstingsgruppledaren (S) fick klä huvudsakligt skott för beslutet som vi alla visste skulle komma att röra upp känslor. Det är inte vanligt att en seriös tidning låter politisera redaktionellt material.
S-gruppen i landstinget valde då att försöka skjuta över problemet på sina kompisar i styrelsen för länssjukhuset som troligtvis inte vill ha den heta potatisen utan skickar den till sjukhuschefen. Men faktum kvarstår, nämligen att det inte finns finansiering för MOT.
Oavsett vem som till slut fattar beslut så vore det tjänstefel att fortsätta med MOT i nuvarande skepnad.

Debatten handlar också om kostnader för att låta MOT bli länsövergripande. Från början skymtade det fram att MOT inte är dyrare än annan palliativ vård men på sistone har även läkare verifierat att ett införande av MOT i hela länet kostar cirka 75 miljoner.

Vi har under senare år konstaterat att den palliativa vård som bedrivs i övriga länet har gott renommé och klagomålen är få. Ingen i norra delen har mig veterligt, varken tidigare eller nu under debatten, ansett att det där finns ett behov av en MOT-verksamhet.

Jag känner mig därför trygg med att patienterna kommer att få ett mycket gott omhändertagande i fortsättningen också med hemsjukvård i de fall det är nödvändigt och önskvärt. Vi måste också ha i åtanke att sjukvården hela tiden ”glider” från riksvård till regionvård till länsvård till primärvård och att det som förr krävde sjukhusvård idag ofta genomförs en bra bit utanför sjukhusets väggar.

Det finns inget rimligt skäl till att vi skall ha en högre vårdnivå i Halmstad än i övriga länet i tider då resurserna behöver användas så klokt som möjligt.